Prästatorpet Sjöaryd

Ödetorp Nr 76. Assjö Pastoratet

Publicerad i maj 2014

Karta


Prästatorpet Sjöaryd 1680 - 1920-talet

Torpet har i mantalslängder och husförhörslängder haft två namn. Prästatorpet från 1680 till 1779/1780. Sjöaryd från 1791/1800 till 1920-talet. Ett belägg för Sjörida finns från Hfl AI:1 1713/1720 sida 19-20

Boende på Prästatorpet
1680. Födelsebok. "Måns i Prästatorpet son Henrich"
1681. Födelsebok. "Ett barn i Prästatorpet Kirstin"
1683. Födelsebok. "Ludvigses i Prästatorpet son Jöns"
1691. Dödbok. "Ingrid i Prästatorp"


"Stina i Ängen"
Stugan fanns öster om Assjöns sydspets - c:a 200 meter norr om vägen Haga - Späckevad. Husgrunder saknas, endast stenrösen. Här har funnits en lada och en mjölkfålla. Sjöaryd var en backstuga som låg i Prästängen även kallad Torparängen. Namnet lär ha uppkommit eftersom backstugan låg under Prästgården och här fullgjorde underlydande sina dagsverken.

I mitten på 1800-talet bodde här en gumma som hette Kristina. Hon kallades allmänt för "Stina i Ängen."

Stugan som hade direkt ingång från det fria bestod av ett kallrum och ett rum med en så kallad kistespis. Spisen hade inget spjäll utan ett så kallat "täppe", en lucka som stöttades upp med en stake mot hällen (halla).

Liksom många andra på den här tiden använde inte Stina tändstickor, utan elden fortplantades på så sätt att glöd gömdes ner i "mörjan" med aska, för att nästa morgon plockas fram och med hjälp av torkad trälav och tyre ta eld på nytt. Skulle glöden slockna fick Stina gå till det på andra sidan viken belägna Späckevad och hämta eld.

I ovan nämnda spis lagade hon sin enkla kost bestående av potatis, rovor, kålrötter och sill och möjligen någon gång annat sovel.

Någon bakugn fanns inte. Antingen fick hon baka en så kallad "löfkaka" på en "bråpanna" över glöden eller också gå till Späckevad med sitt enkla bak. Degen bestod av korn eller rågmjöl om hon hade, eller också havremjöl, varav hon hade siktat bort de grövsta "sådorna" (agnarna och skalen) samt vatten och surdeg.

Stina hade ett par höns, som på sommaren fick gå lösa och själva skaffa sig föda. På vintern bodde de i en bur i ett hörn av rummet. Hon dravade då till dem av havresådor, vitmossa, syrefrö, hasselfrön och liknande. Då de visade tecken till att vilja värpa, vek Stina upp en flik av sängtäcket och lade ner hönan i halmen. Madrassvar fanns inte. Sedan hönan värpt sattes hon åter i bur

Sitt husbehovsvatten tog Stina ur Assjön året om. På vintern hade det sina svårigheter på grund av is och snö och på sommaren gjorde Prästgårdens tjurar henne rätten stridig.

Sitt uppehälle fick Stina dels genom arbete i granngårdarna och dels genom en liten fattigdel.

Efter Stinas död bodde målaren Asklöv i stugan en tid. Därefter användes stugan vid slåtter och höbärgning och för övernattning

In på 1900-talet slåddes Jons Hage från Högelidsgränsen över kärret "Jämmerdalen" i vars mitt "Fröjdesalen" låg som en ö intill Stinas Torparäng.


Rågångsåtgärd 1779